Städat!

Hurra vad jag är bra! Känner lust att öppna balkongdörren och skrika ut detta faktum, men besinnar mig då jag vet att dom flesta inte tycker det är så märkvärdigt att man behöver delge sin omgivning varje gång man städat. För mig är det logistik på hög nivå som leder fram till en ren lägenhet. När man slutligen inte kan förtränga att dammråttorna nafsar en i hälarna är det dags att bestämma datum. Viss framförhållning behövs, alla kriser föregås av en chockfas som måstes igenom. Detta ger även tid att utan att tala om varför få väninnorna att förstå att man absolut inte är tillgänglig. Fasa om någon ringde och frågade om man ville ut och shoppa eller fika eller något annat som skulle få en att strunta i det som måste göras. När morgonen gryr startar en kamp om man verkligen skall gå upp ur sängen. Vad himla skönt att stanna där hela dagen, visst är jag värd all vila efter en tuff arbetsvecka. När fötterna så småningom når golvet gäller det att snabbt slänga på sig något lämpligt att städa i och lika snabbt och beslutsamt äta frukost medans man intalar sig att det är inget på tv som man missar, ser ju aldrig på tv på morgonen annars men just då är till och med café-programmen intressanta.
När alla undanflykter är utmanövrerade är det dags att sätta igång. Rockmusik, helst hård-rock, på stereon så att man inte tappar tempot. Efter ett par timmar när dammtrasan är tillbaka på sin plats, disken står i stället och torkar och golvet är dammsuget och våttorkat och blommorna vattnade och man själv är nyduschad fylls man till brädden av stolthet och total lycka. Jag lyckades även denna gången övervinna alla hinder och sitter nu och myser i en lägenhet som doftar som en bukett blommor! Hurra vad jag är bra!